Sida 266
rum, såsom man liar det i Louvren eller i Florens. Det är märkvärdigt hvilket lif det ofta är i sådana gamla ritningar, halft utsuddade, fläckiga, gulnade — åtminstone måste jag tillstå, att dessa handteckningssamlingar i Paris och Florens för mig ha en omätlig attraktion. Man är icke värd att hafva hvad som är godt, om man icke visar det; livad gör det om icke alla i början förstå att appreciera det? När man sett mycket af hvad världen försökt i konst, blir man liksom blasé för allt annat än livad som är riktigt godt, och det kan icke nekas att hvad beträffar lif, inspiration, imagination, innerlighet de största konstverk ännu finnas i gamla luntor af gulnade handteckningar. Lycklig den som kan läsa dem och som kan komma i tillfälle att läsa dem. De hafva länge nog varit begrafna, det kan vara tid att igen väcka dem upp ifrån de döda. I sammanhang med detta skall jag säga att jag för närvarande är intresserad i några experimenter med freskomålning. Uedan i somras i Italien roade jag mig att måla fresko tillsamman med några italienska målare i Siena. I följd af min mångåriga vana vid vattenfärgsmålning, som i sig själf är ett slags fresko pa papper, är att mala på muren ett arbete som särdeles behagar mig, öfverensstämmande med många af mina studier och tendenser, och Vasari har rätt, när han säger, »att af all målning freskomålning är n:o l».
— Spekulationer öfver konstexpositioner, huruvida gagneliga eller tvärtom, äro dock h. o. h. öfverflödiga — sådana expositioner skola säkert komma att fortfarande hållas, och individuella konstnärer äga ju i de flesta fall rättighet och frihet att hälla sig därifrån, om de så för godt fin».
Till Mildhog Lundgren. — London 1 mars 18G7.
— Jag skrifver i dag mycket nedslagen. Jag har förlorat min äldste och bäste vän här — John Phillip — som dog i förgår. Vi hade rest tillsamman i Spanien och
Källa: Project Runeberg ·