Sida 276
hade här många glada och soliga dagar; det är ett ställe, som jag tycker om och känner väl, och där också nu jag återfunnit många bekanta och goda, glada och vackra vänner. On revient toujours — je ne dis pas oii — men det är emellertid upplifvande att återkomma till en ort, som kan återkalla i minnet så många charmanta impressioner och roliga situationer, och där man ännu kan tycka sig höra ekot af mången leende fandango och storskratt pä fullt allvar. Det är för resten ett ställe med en himmel, lik den öfver Damaskus, med rosor och myrten, solsken och tiggare pä marmortrappor, vattenkonster och slitna biktstolar, förgyllda solfjädrar med tillhörande señoras och señoritas — med ett ord, ett ställe att måla af för den, som är road af färgspel, gitarrer, kastanjetter och kulörta strumpeband. Hur mycket, som här skulle behöfva reformeras, grubblar jag icke så särdeles mycket på, ehuru beständigt påmind om att reformationen ännu icke hunnit hit och att Spanien ännu icke är ur medeltiden.
Till Mildhog Lundgren. — Sevilla 26 april 1868.
Jag har svårt att vara helt och hållet lat, ehuru nyttigt det ma vara ibland. Om man vill eller ej, kommer det alltid någonting ur fingrarna. Till och med ett fä på bete lämnar ju alltid spar efter sig — sans com-paraison. På samma gång har jag också läst åtskilligt af sådana gamla spanska böcker och annat, som det roat mig att bläddra i. Människan lefver ju icke allenast af tidningar och telegram, måste ibland också röra på korken till nagot mustigare. Prosans syndaflod öfversväm-mar så hela världen, att hvarje fläkt af poesi måste sökas öfver den Hata verkligheten, liksom på vandring bland bergstopparna ofvan molnen, ett slags Ararat. I den världen liar jag klättrat som en hungrig get. —
Anteckningar från Sevilla.
— Det är lifvande att komma nära ett varmt och entusiastiskt hjärta, sådana man finner många i Spanien.
Källa: Project Runeberg ·