Sida 284
plasket af fontänerna. Den tiden på dagen är jag merendels allena där och har endast sällskap af de många stora män, hvilkas marmorbyster stå spridda i de skuggrika alléerna, Rafael och Michelangelo, Tizian och Bramante, här står Columbus och Galilei, Ca-sar, Cavour och Macchia-velli. Det är väl tänkt, att just på en alldaglig promenadplats genom sådana bilder erinra om, huru somliga haft kraft att kunna höja sig öfver vanliga småaktiga frivoliteter. Det gör icke ondt, och kan måhända väcka mycket godt som slumrar. Det är öfverensstämmande med vår tids idéer och i hvarje afseende en mera aktningsvärd prydelse än sådana badande nymfer, som man kan få se i somliga kungsträdgårdar. — Ju mera man ser af Rom, desto underbarare förefaller det, åtminstone gifver det mig intryck, ojämförligt mycket mera storartade än dem jag fått på något annat ställe. Det ar liksom en mötesplats för alla sekler, en omätlig grushög, där man vid hvarje steg liksom trampar på bitar af beundransvärda konstverk, skatter af poesi och skönhet, som det är en njutning att åtminstone kunna se, äfven om man icke förmår att lyfta dem ur den förtrollade grunden. Allt detta fördunklar helt och hållet det slarf som nutidens konst förmår frambringa, och för inbilskheten kan en vandring i Rom icke vara annat än nedslående. Ett uppriktigt erkännande af huru ofantligt mycket vi hafva att lära af de gamle store, är det första som kan hjälpa oss att höja oss.
Till F. W. Scliolandcr. — Bom hösten 1872.
Början af brefvet saknas. Det ark, som linnes i behåll, börjar sålunda:
. . . fullständigt karaktären af dem, han företog sig att måla af. Tizian, Velasquez, Rubens, Holbein kunde måhända måla skinnet bättre, men äfven knappt det. Ingen målning kan vara mer olik fotografi än Rafaels. Jag har också just varit nere i La Farnesina och sett hans förtjusande fresker där. De äro olika all annan målning,
Källa: Project Runeberg ·