Sida 5
Några inledande sidor,
;'De papper, som jag låtit trycka, voro endast en lek på lediga stunder med pennan», .skref Kgron Lundgren till excellensen Manderström, då han blifvil tillerkänd Svenska Akademiens medalj som belöning för lût malares anteckningar.
Man kan ej annat än förvånas öfver att en sä flitig man hade så mycken tid öfrig till lek med pennan och att lusten att skrifva aldrig slappnade och idéerna aldrig tröto. Det hade blifvit en vana och ett behof för honom att kasta sina intryck och stämningar ner på papperet. Han skref för sitt nöje och för att roa sina vänner, men först och sist för att »stilla en lekfull fantasis nycker».. Författar-iiran lockade honom föga. Halft motvilligt gaf han år ISöl sin kusin, fru Laura Grubb, f. Fàhræus, tillåtelse att trycka en del utdrag ur hans bref till sina närmaste i en liten upplaga som »naturligtvis» ej skulle få komma i bokhandeln utan var afsedd endast för vänkretsen (Cr Egron Lundgrens bref till hemmet). Själf visste han ej hvad som stod att läsa i den boken, förr än han fick den färdigtryckt i sina händer. Några år därefter började han — på uppmaning af sina släktingar — fundera på att själf utgifva några af sina »gamla papper», och så
1. — Egron Lundgren.
