Sida 59
Få* skalder hafva blifvit mera olika bedömda än Bellman. Några hafva i honom blott sett en snillrik, men liderlig dryckesvise-qvädare, en samvetslös förslösare af rika naturgåfvor, andra, hvilka upphöjde den geniala liderligheten till den friska poesiens mest utmärkande egenskap, sågo i Bellman denna poesis förnämsta representant. Båda dessa uppfattningssätt, hvilka Atterbom närmare karakteriserat1), hafva, huru olika de än äro, dock en beröringspunkt: framhållandet af den geniala liderligheten. A en annan sida har man gått till motsatt ytterlighet. Uti en i ”Dansk Tidskrift” införd afhandling, hvilken innehåller många fina och träffande iakttagelser rörande Bellmans skaldskap, framställes den åsigt, att Bellman, ”uppfylld af samma grundkänsla som samtiden, stod så ”högt öfver den, att han i kristlig anda kunde uppfatta, ”livad som i den var skönt, återfinna den (grundkänslan) "i de minsta lifsyttringar och återgifva den med en sådan ”kraft och djup och sanning, att hans samtid icke förstod
”honom. — Bellmans dikter blifva derföre ett rae-
”del till att bevara, om än omedvetet, den kristna känslan, ”livaraf de voro genomträngda, hos det publikum, hvilket ”de så lefvande måste intressera genom framställningens ”energi”2). Ungefär samma uppfattning finna vi hos en norsk författare, som säger, att Bellmans ”hela skaldelif ”var genomträngdt af den rigtning, som inom den verlds-”liga litteraturen för oss betecknar en ”kristeligt bevseget ”Personlighed””; hans sånger, heter det vidare, ”gjorde, ”tvertemot deras inre mening, hos denna tidsålder ”stor lycka, icke som en rörande och afskräckande bild af ”tidens, visserligen utanpå rika, men i det inre otillfredsställande njutningslif, utan som ett direkt uttalande af ”de känslor, som lefde i samtidens bröst. Det är först
') Atterbom s. o. s. G, 7. — 2) Rosenberg, Om den Bell-manske Poesies Eiendommeliglied, navnlig med Hensyn til dons Stil. ling i Historien og Betydning for Nutiden. Dansk Tidskrift IV Bind-Kiöbenkavn 1851 s. 437.
Källa: Project Runeberg ·