Sida 11
nyss lätt pä sig sina törsta par byxor, hjälten, som icke det längsta skägg skrämmer. Du är Vigg och jag är julvätten. Har jag den äran att vara känd?'
- A, är du julvätten? Da är du en snäll gubbe. Mor har ofta talat om dig.»
Tack tör lofordet! Det är dock si och sä med den saken. Vigg, vill du följa med ut och aka?
Det vill jag, men jag far väl icke, tv om mor kommer hem och jag är borta, hur gàr det dä?
Jag lofvar, att du skall vara hemma töre mor. En karl står vid sitt ord och en gumma vid sin påse. Kom nu!
Vigg sprang ut. Men hvad det var kallt, och hvad Vigg var tunnklädd! Vadmalströjan var sä snäf, och träskorna hade äter nött hal pä strumphälarna, som mor Gertrud lagat sa ofta. Men julvätten stängde dörren, lyfte Vigg i släden, svepte släd |allen kring honom, gaf honom en rökpuff i näsan, sä alt han nös, och, klatsch! nil bar det af.
Källa: Project Runeberg ·
