Sida 12
E;i[)p och Snapp. Nätt och Lätt flögo öfver snön i ljungande
__hast, och silverbjällrorna klungo öfver heden, som om
alla himmelens klockor ringt. Fär jag köra? frågade Vigg, Nej, därtill är du för kort i rocken, sade vatten. • Måhända det, sade Vigg.
Snart hade de heden bakom sig och voro inne i den mörka skogen, som mor Gertrud talat om, där träna stà sä höga som om stjärnorna hängde i deras grenar. Mellan stammarna framlyste stundom ljus frän någon människoboning. Välten hejdade sitt spann invid en liten ladugård.
Mellan stenarna i ladugårdsfoten stack fram ett hufvud med tvä glittrande ögon, som fästes pa vätten. Det var tomtormens hufvud, som krökte sig till en artig hälsning. Vätten lyfte till svar sin pälsmössa och sporde:
Snok, Snok Ringelstjärt, säg mig, hvad är huset vardt?
Källa: Project Runeberg ·
