Sida 27
Um en stund höll vätten framför en stor byggnad, där det lyste ur mänga fönster. Här vankas julklappar i mängd, sade vätten och öppnade sin kista.
Vigg häpnade öfver den grannlåt han säg: armband och halsband, bröstnålar, söljor, spännen, siden och sammet. Det glittrade af guld, silfver och ädelstenar. Han sag konstgjorda blommor och luktade pä dem, men de hade ingen doft. Dessutom säg han löslockar och lösflätor, och dem undrade han mest öfver.
Hvad är det?» frågade han.
Det är fiskeredskap, sade vätten och blinkade med ena ögat; det är med sådana don fröknarna fånga fisk.
Men hvad är det? sporde Vigg och pekade pä en gyllene stjärna, som herregärdens ägare skulle bära pä rocken.
»Det är också fiskeredskap,» sade vätten.
Det kunde Vigg icke rätt fatta, ty han hade aldrig sett mer än ett liskedon, och det var ett metspö.
Vätten stoppade en fruktkärne i Viggs tröjficka; det gjorde honom osynlig för andras ögon. Sä gingo de upp för stora
Källa: Project Runeberg ·