Sida 10
En saga från viken
en vindpust in mellan trästammarna, vädrande i den varma, ångande luften, så nicka och vinka de församlade åt sina spridda anhöriga, hvilka nicka och vinka tillbaka: »ja, ja ... ni se ju, att vi komma!»
Grupper af vasstrån vada ut till knäna för att bättre ge akt på det lif, som växer och rör sig i grannskapet. Spindlar trassla in deras bruna vippor i sina nät. Små, ljusblå sländor hvila sig med skälfvande vingar på deras blad, lämna dem, hänga orörliga i luften en stund och söka sig sedan åter fotfäste. Giriga humlor loda djupet af hvar blomkalk, gräshopporna klättra ovigt på sviktande stjälkar eller kasta sig lättsinnigt ut i luften i en båge. Myggen drifva som små moln i skogsbrynet, och dumma, grönglänsande flugor flytta sig brådt och planlöst från ställe till ställe. Högt öfver altsammans lyser och hettar solen från en blå himmel.
Källa: Project Runeberg ·