Sida 11
En saga från viken
Från vikens midt, där naten växer tätast och frodigast, styr en ensam mört med bestämda, ifriga fenrörelser kosan in mot grundvattnet. Den ger sig icke tid till afvikelser, den vågar icke stanna, huru frestande det än vore just nu, när några flygmyror drunkna i närheten. Dess runda, röda ögon äro vidgade och utstående af endast en känsla: förskräckelse. Så rusar den framåt i jämn, ihållande fart. När dess egen skugga aftecknar sig mot den ljusa sanden utanför vassarna, glider den sakta och ljudlöst in mellan rören, in under alger och fjolårets säf, som halfrutten flyter omkring rundt de slemmiga stenarna. Strax borra sig tre spiggar blixtsnabt ned i äfjan, stå nästan på hufvudet, men höja sig åter långsamt och värdigt, med taggarna utspärrade. Djupt inne i skuggan hvilar efter middagen en gädda — profilen är lätt att känna. Några löjor ila förbi i hastiga vändningar ... ganska riktigt, ett
Källa: Project Runeberg ·