Sida 12
En saga från viken
abborrpar närmar sig, tungsint och mätt. Gäddan vaknar till medvetande och börjar röra sina fenor, dock utan att ändra plats eller ställning.
Nu kan mörten icke längre beherska sig. Den öfvervinner sin rädsla för några af grannarna, gör ett kort, undersökande slag ut till vasskanten och återvänder. Två smågäddor och ett stim fiskyngel ha under tiden infunnit sig, abborrparet är fortfarande apatiskt. Då påkallar mörten uppmärksamhet genom en oväntad knyck, så att sidorna blänka; det är ett tecken åt de öfriga, och snart böjer och buktar sig hvart strå, som är i vägen. Skaran tränger sig fram till en öppen, af starrgräs kringvuxen fyrkant — gäddan ensam blir kvar; hettan och matsmältningen ha gjort den fullkomligt slö och likgiltig.
Om det är sant, hvad man befarar, så står lifvet på spel, det inse alla. De ligga stela och orörliga, alldeles nära bottnen.
Källa: Project Runeberg ·