Sida 13
En saga från viken
Till all lycka härrör olycksbudet endast från en broms, som mörten för en stund sedan nappat efter — en stackars broms, som blåst i sjön där ute i vikmynningen och som därvid surrat något om, att noten kommer. Det är altsammans. Visserligen påstås det att den, som flyger, kan se; men ännu tyder ingenting på en så stor fara. Och kanske var det endast en blindbroms, förmodar den ena af abborrarna.
Med ens skjuter gäddan in sin slanka, fläckiga kropp som ett votum i rådplägningen. Det sker på ett mycket burdus och öfvermodigt sätt, hvilket ökar oron. Dessutom är den så svår att förstå, på grund af sin långa, framskjutande underkäk, och en munfull fiskyngel gör den för tillfället nästan obegriplig. Men snart bli de alla varse detsamma: små, gungande vågor följa hvarandra in mot stranden. Och det är icke vinden, som vändt sig!
Källa: Project Runeberg ·