Sida 14
En saga från viken
En ålunge och ett tiotal abborrar anlända i zigzaglinjer, uppskrämda och tydligen jagade. Af dem är ingen upplysning att vänta, de rusa förbi som galningar, hit och dit, för att söka sig gömställen. Emellertid stannar ålungen bakom en sten — den känner sig alls icke hemmastadd, men saknar ord för sina känslor. Den söker ordet panik. Tänk er en ålunge, som söker ordet panik!
Redan för en stund sedan förnams ett underligt sorlande på afstånd; en hel här af fiskar var stadd i vild flykt inåt, men vände om. Två löjor kasta sig öfver de närmaste hindren. Hvad de sågo, vet ingen, ty de försvunno strax som en blank strimma och drogo många efter sig.
Alt flera flyktingar. En ordnad öfverläggning är icke mera att tänka på, hvarför
Källa: Project Runeberg ·