Sida 148
Unga syskon
spegel, en vägghvlla för böcker, ett tvättställ och en säng — i sängen en fjortonårs flicka. Lampskenet faller öfver högra skuldran, sparsamt lysande upp hvad boken berättar:
»— — Nu äro månskärans silfverhvita strålar hans enda vägvisare, men Franz von Herzklopfen fruktar hvarken faran eller döden. När han bundit sin apelkastade hingst vid ett trä i den djupaste skuggan, närmar han sig försiktigt muren. Och hon, hans hjärtas dam med de djupa, sjögröna ögonen, gissar redan vid första tecknet ...»
Hvad var det? Flickan har lyssnande satt sig upp: någon hade bestämdt kastat sand mot fönsterrutan? Eller kanske misstog hon sig — ansiktet har emellertid starkare färg, af spänningen, när hon långsamt låter sig sjunka tillbaka mot kudden.
Källa: Project Runeberg ·