Sida 5
Men skadelust aldrig i sinnet dock bor: Han tänker på hästar, på oxar och kor, P å faren och lammen, då marken står bar, Och ängen ej mera ett strå åt dem har.
Då vill han dem bjuda det doftande hö, Och rikligt i krubban däraf åt dem strö, De skola till vintern ei sakna ett mål, Så länge hos gossen i viljan finns stål.
Ocb lien han svänger från morgon till kväll, Den hurtige gossen, så flitig och snäll, Och kanske små blommorna tänka så här: “Att offras för andra, hur skönt det dock är!”
Källa: Project Runeberg ·