Sida 88
88
AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
stående resan. Allas ansigten voro fulla af bestörtning och bedröfvelse, mitt husfolk, mina underhafvande och snart sagt hvarenda fästningens innevånare, högre och lägre, tog lika del i mitt öde, någre enda afundsmän, fjäskare och lycksökare undan tagne.
Den 3 Mars. Gjorde mig resefärdig, öfverlemnade befälet till baron Fleetwood och fick uppå flottans kontor betyg, det jag under förflutne penningelösa tider å egen kredit uppnegocierat och i kassan insatt 18 à 20,000 rdr, som allt ännu var obetaldt och hvarförutan de allranödvändigaste arbeten och beredelser till nästa campagne hade måst afstanna.
Jag begärde och fick kommendantens tillstånd att taga afsked af min officerscorps, som till den ändan sig församlat uti mina större rum. Jag gick då in till dem, åtföljd af kommendanten, och förde mina små gossar en i hvardera handen. Jag frågade, om någon ibland dem hos mig kände några fel, som förtjenade hvad mig nu hände; om jag åsidosatt mine undersåtlige pligter, om jag försummat uppmuntra dem till sina skyldigheters iakttagande; om jag bland dem fört förrädiska samtal; om jag fegt fört dem mot fienden, då tillfälle dertill sig visat m. m., och jag besvor dem vid allt hvad heligt och kärt de i verlden egde att låta sanningen tolka deras svar. — Nej, ropade alla med en mun: Vi önska få följa er i döden, få dö för er. — Jag utbad mig då deras vänskap, deras hugkomst; att mina barn, visandes dem, måtte få röna frukten af den tillgifvenhet, hvarmed de mig alltid hedrat, i händelse det skulle behaga den Högste att tillåta afund och ilska att på ett eller annat sätt för alltid skilja mig vid en så respectable och af mig så älskad corps. Jag önskade dem Guds välsignelse, segrar och ära. Strömmar af tårar voro deras enda svar, alla trängdes att fa kyssa mina händer. Jag omfamnade dem, blandade mina tårar med deras och ändteligen slet mig ur deras armar, och det vore mig nu omöjligt att beskrifva denna scene, så rörande den var. Jag måste till kommendantens heder nämna, att hans hjerta ej härvid var utan känslor och dess ögon ej utan tårar. — Hela dagen var mitt hus fullt af folk från Helsingfors och fästningen, som ville taga afsked, betyga deras deltagande och önska mig Guds välsignelse, alla med rörelser, hvaraf hug-
Källa: Project Runeberg ·