Sida 95
95 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
dagen till mig ankom med en bestört och ledsen uppsyn, berättade, att jag då genast skulle flyttas till Drottningholm, att tvenne dalkarlsofficerare väntades med en stallvagn i sådant afseende, och att Kongl. M:t blifvit mycket onådig öfver mitt dictamen till Kongl, krigskollegii protokoll och i synnerhet deröfver, att detta protokoll uti staden blifvit bekant, och att han deraf kunde sluta, att jag icke bevakades med all den noggrannhet, som vederborde, och skulle således flyttas uti säkrare händer, och hvad säkrare kunde den tiden gifvas än den vid Drottningholm församlade dalkarls-fricorps under öfverstekammarjunkaren baron Armfelts befäl?
Denna nyhet gjorde mig den största oro, jag under alla dessa händelser kände. Jag såg deruti det fruktansvärdaste våld. Men jag njöt likväl den ljufva tillfredsställelsen att se mina bevakare icke mindre rörde än jag sjelf; tårar afbröto ofta baron Åkerhjelms ofvan anförda berättelse och hans kamrater följde dess efterdöme. — Min middagsmåltid blef afbruten, jag kunde ingen ting förtära och de höllo mig sällskap till kl. 3 e. m., då kapiten de Frese och löjtnant Franson annoncerades såsom de, hvilka skulle mig emottaga och föra mig till Drottningholm. Jag skildes då under de ömmaste känslor och vänskapsbetygelser ifrån dessa beskedlige officerare, hvilkas uppförande och humanité gjorde mitt fängelse så drägligt, gör dem alltid heder och grundlade i mitt innersta en erkänsla, hvarmed jag all min tid blir dem förbunden.
Jag följde mina nya bevakare i vagnen och kom till Drottningholm kl. V2 5> utan att hvarken jag eller de talt ett enda ord. Vagnen stannade vid deras högvakt, och då jag steg ut, voro församlade en stor skock dalkarlar, hvilka alla hvar på sitt sätt yttrade ilskna, oanständiga och smädande utlåtelser. Jag fördes upp uti mitt fängelse, en liten aflång kammare, med runda fönster, som gingo ned till golfvet, belägen uti en flygel, jag menar den kallas konditoriet. Kölden var sträng och starkt urväder, drag uti rummet på alla sidor, det hade också icke varit uppeldadt hela vintern; ingen eld, innan jag kom, och intet annat bestods att elda med än hel sur tallved, hvaraf i den lilla runda kakelugnen icke mer än 3 à 4 trän kunde insättas. För dörrar och fönster voro dubbla poster till stort öfverflöd, hvilka, så ofta de mig sågo, voro ohöflige,
Källa: Project Runeberg ·