Sida 96
96
AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
ja till och med ganska ovettige. Hoptals af denna otyglade trupp hörde jag utanföre min dörr konversera med posterne och fråga dem, om de sett den djefvuln, han lär se vacker ut, der -n går m. m. dylikt. Under ett sådant samtal öppnade jag dörren och frågade, om det var mig, de ville se, så stod det dem fritt att förnöja deras nyfikenhet. Hela skocken rakade utföre trapporne hals öfver hufvud, och sjelfve posterne togo hattarne af sig, bugade och gapade så, att de släppte gevären ifrån sig. Jag frös terribelt, hade ingen ting förtärt hela dagen och kunde det icke heller nu, ty jag var ganska illamående. Min dräng kom efter med min koffert, som ganska noga visiterades af de nitiske dalofficerarne, förmodeligen i tanka att der finna papper eller skriftyg. Jag kunde för köld ej kläda af mig utan låg uti kläderna på sängen och tillbragte en ledsam, lång och sömnlös natt uti detta ohyggliga pinorum.
Den 4 april om morgonen, då min dräng kom in att elda, åtföljd af tvenne officerare (hvilken ceremonie alltid iakttogs, så ofta jag honom behöfde), bad jag desse officerare till öfverstekammarjunkaren baron Armfelt, som var deras general och bodde på slottet, anmäla min helsning och önskan att få tala med honom; han hade äfven den godheten att komma till mig kl. V2 1 om middagen. — Jag begärde då att få tala med honom allena, hvilket vägrades under pretext, att han dertill icke egde Kongl. M:ts tillstånd. Jag nödgades derföre föra min diskurs i närvaro af de tvänne vanlige dalofficerarne. Det är mig nu omöjligt att upprepa mitt samtal; hela min själ var upprörd. Jag ansåg mig till döden dömd och väntade hvart ögonblick få se mina mördare stöta dolkarne uti mig, sådane voro utsigterne.
Jag började med att fråga baron Armfelt, hvad brott jag begått eller för hvilket jag misstänktes. Jag försäkrade honom att, om jag förföljdes, för det jag innan krigets utbrott det afrådde, så lider jag gerna och tåligt alla de grymheter, man mot mig föröfvar, säker att den dag kommer, då min redliga nit mot kung och fädernesland skall erkännas och rättvisas och alla de lömska lismare, hvilka nu vålla mitt oförtjenta missöde, skola höljas af all den vanära de förtjena. Jag trotsade honom eller eho det vara månde att stiga fram och up-
Källa: Project Runeberg ·