Sida 1
I.
1788.
1788 d. 15 februari reste jag efter kallelse genom statssekreteraren m. m. friherre Ruuth till Stockholm i sällskap med professoren Schultén och anlände den 24:e i samma månad. Resan skedde norra vägen öfver Qvarken.
Febr. d. 26. Audience hos Kongl. Maj:t, som med särdeles nåd mig emottog, talade länge om hvarjehanda, om befälet i Finland, om baron Stjerneld och dess resa till Ryssland, hvarmed konungen syntes mycket missnöjd; framkastade slutligen åtskilliga krigsideer, hvilka af mig icke tillstyrktes. Samma dag spisade jag middag hos öfverste-kammarjunkaren baron Armfelt, som mera tydligt gaf mig konungens krigstankar tillkänna och omtalte en plan ungefärligen så, att uti april månad Hastfehr med Savolaks-trupperna skulle gå för Viborg och landshöfdingen baron Carl Armfelt för Fredrikshamn, öfverrumpla dessa ställen, sedan gå för S;t Petersburg, och Gud vet icke hvart sedan. Jag visade mot denna plan många oöfvervinnerliga hinder och afstyrkte hela kriget uppå flere goda skäl men förnämligast, efter jag icke trodde rikets kassor vara i det stånd att kunna fournera utgifterna till ett krig, hvaremot man invände att både Turken, Preussen och i synnerhet England offererade oss störa penningesummor, endast vi först ville börja.
Mars d. 6 om morgonen kom baron Armfelt in på min kammare, började tala om rikets närvarande ställning, uppläste några reflexioner, som innehöllo den faseligaste målning öfver finansernas tillstånd, missnöjet i riket, konungens ledsnad och Anckarsvärds Minnen. I
Källa: Project Runeberg ·