Sida 2
2
KRIGET I FINLAND 1788.
villrådighet m. m., af hvilket allt man ville draga den slutsats, att kriget vore nödvändigt och att konungen hade icke något annat moyen att draga sig utur den labyrint, hvaruti han vore råkad, ty att kalla ständerna och begära deras hjelp vore för humiliant, men om man kunde göra en lycklig coup, skulle vi sedan nog få penningar. Han bad mig slutligen göra upp en plan till Rysslands angripande. Jag motsade kriget, påstod det vore bättre kalla ständerna och att jag ingalunda kunde tvifla, det de göra det yttersta för att hjelpa konungen, om han lemnar dem sitt fulla förtroende, men mig svarades att kungen dertill icke kunde förmås, sedan 1786 års ständer gjort honom så missnöjd m. m., och yrkades vidare att jag skulle författa en plan och för allting icke afstyrka kriget. Några dagar derefter sammanskref jag några reflexioner, hvilka jag för Armfelt uppvisade och som af honom approberades, fast han nog syntes önska, det jag ifrigare tillstyrkt krigets skyndsammaste företagande. Dessa reflexioner uppläste jag för Kongl. Maj:t mars den 28 på Haga, då jag hade afskedsaudience, hvarunder kungen var mycket nådig, talade mycket om krig, som jag afstyrkte, om stora och lilla flottorna, om grefve Ehrensvärd och om mycket annat. Jag fick äfven dess nådigaste befallning att inlemna en pro memoria uppå hvad jag till flottans skyndsammaste utrustande i händelse af krig hade af nöden och som jag samma afton inlemnade.
Den 30 reste jag från Stockholm öfver hafvet med släda och kom lyckligen hem d. 3 april samt träffade min älskvärda famille vid helsan.
De reflexioner jag under mitt vistande i Stockholm kunnat göra fylla själen med bedröfvelse: Konungen, som genom en öfverdrifven luxe och mindre väl efterräknad hushållning satt sig och riket uti yttersta vidlöftighet, villrådig och misstrogen, omgifven af några till sederna högst förderfvade och för öfrigt odugliga ynglingar, utan någon enda mogen vän; rikets råd och högste embetsmän utur allt förtroende ; kabaler vid hofvet mellan några för egna intressen sig sammansatta partier, hvaraf Tol-lens, som associerat sig Ruuth och Munck uti rikets affärer, tyckes vara det mest verksamma och nu nästan ensamt rådande: olyckligt nog kanske en dag för Sverige i anseende till Tollens omättliga ärelystnad, höga tankar om sig sjelf och
Källa: Project Runeberg ·