Sida 118
Ii8
ANCKARSVÄRD I STOCKHOLM.
II f. m. och blef på ett utmärkt nådigt sätt emottagen, och behagade H. K. H:t uti de mest smickrande ordalag försäkra mig om dess fägnad öfver min befrielse. Samma dag erhöll jag Kongl. M:ts nådiga befallning att mig uppå Haga infinna och blef då antagen till ledamot uti den så kallade hemliga krigsberedningen, som sattes under konungens eget höga pre-sidio, bestående utaf Armfelt, Ruuth, Munck, Carlson och jag, hvartill efter någon tid general Sinclaire äfven kallades. Landshöfding Lilljehorn från Venersborg ökade kort före konungens resa till Finland vårt antal. Jag fick äfven då befallning att uti utredningskommission taga säte. — Uti conseillen beslöts, att 16,000 man skulle till Finland öfversändas och bestyret om transporten blef mig uppdraget; man missräknade sig likväl ansenligen dels uppå egne truppers styrka, dels och i synnerhet uppå några tusende man tyska trupper, som genom preussiske ministern Borks omsorg skulle emot viss betalning uti vår tjenst antagas, men detta gick aldrig uti fullbordan, kunde det icke heller, utan var likt de mångfaldiga projekter, hvilka denna tiden förehades och misslyckades.
Krigsberedningen var tillsammans merendels dagligen och kungen visade mig alltid utmärkt nåd; frågade ofta, om jag glömt det framfarna och om vi voro vänner. Ofta väcktes i denna conseille frågor, hvilka kunnat förtjena att antecknas, men en efterverld skulle törhända tvifla uppå sanningen deraf; jag går dem derföre förbi.
Andra dag pingst var beredningen befalld att samlas vid Drottningholm, då Kongl. M:t gaf oss tillkänna, det han ämnade sjelf snart till Finland öfverresa, och att han under dess frånvaro förordnat en regering här på stället, hvilkens ledamöter nu äro allmänt kände. — Dagen förut var till staden ankommen landshöfdingen baron Raijalin från Gottland, sades vara efterskrifven. — Jag frågade derom baron Armfelt, som .svarade, att han trodde honom vara efterskrifven af öfver-amiralen grefve Ehrensvärd. — Dagen efter infann jag mig efter nådig befallning på Haga, då kungen egentligen talade med mig om dess resa och dess jakt Amadis. — Han var obeskrif-ligen nådig och till slut yttrade sig ungefär så här: Min kära Anckarsvärd, Raijalin är här, och jag är rätt embarasserad med honom, ty han hade fått befallning komma hit, innan ni slapp ut ur arresten. — Jag svarade: »Om E. K. M:t icke
Källa: Project Runeberg ·