Sida 133
Ii8 ANCKARSVÄRD I STOCKHOLM.
samtalet sade mig icke kunna tro E. K. M:t nog onådig emot en hel landsort för att gifva dem en höfdinge, anklagad för ett sådant brott som Lilljehorn, svarade kungen: »hvarföre icke det; han är ännu icke dömd och jag skall säga er, att uti hans sak är mycken förföljelse, för det han tjente mig under riksdagen.»
Hela denna vinter visade mig konungen vid alla tillfällen mycken nåd, befallte både mig och min hustru till nästan alla dess stora soupéer, talte alltid nådigt till oss begge. Då jag närmare våren rapporterade honom, huru det med skärgårdsflottan avancerade och att han i god tid med en betydlig del deraf kunde bjuda fienden spetsen, visade han sig oändeligen glad.
I april öfverreste konungen till Finland uppå jakten Amadis, landsteg vid Åbo. Jag arbetade med den största nit, icke allenast på flottans tillskapande och utrustande, utan sammanskref ett nytt tjenstgöringsreglemente, ett nytt signalbref, allt allena, utan att synas och med tillhjelp af endast tvenne adjutanter, Wahlberg och Sillén. Dessa arbeten öfverförde, uti maj 1790. till konungen Sillén, som uppå mitt förord blifvit till dess stabsadjutant antagen; konungen har vid dess ankomst, som skedde utanföre Fredrikshamn, kort före första aktionen derstädes, om mig yttrat sig mycket nådigt och förklarat sig ganska nöjd med alla mina göromål.
Under det jag med den största nit uti skärgårdsflottans affärer tjente konungen, arbetade man med icke mindre allvar, uppå att skilja mig derifrån. Genom baron Armfelt böds mig en slags survivance fullmagt uppå Elfsborgs län, emedan Lilljehorn, som det innehade, fått löfte om Kalmare. Jag nekade härtill och råkade deröfver med Armfelt uti en nog häftig brefvexling. Ändteligen måste jag mig beqväma, dock sedan man bjudit mig nog fördelaktiga vilkor, som af den ännu uti mina gömmor varande survivancefullmagten af d. 3 febr. 1790 kan inhämtas. Detta skedde under landsh. Lilljehorns frånvaro. Just då kungen reste till Finland, uppkom Lilljehorn, och i synnerhet efter kungens afresa yttrade sig ganska missnöjd med den fullmagt jag erhållit; sade sig med dylika vilkor sjelf vilja behålla sitt län och alldeles icke emottaga Kalmare län, så länge Rappen lefde. Detta gaf mig anledning att uti ett bref till konungen åter begära Kalmare län, hvarpå han
Källa: Project Runeberg ·