Sida 7
KRIGET 1 FINLAND 17 88. 7
svenska arméens transport hit. — Ehrenström gjorde mig samma berättelse som Armfelt om ryske ministerns försök att bränna galererne och att officeren fått 50,000 d:r k:mt. Jag frågade, om officeren vore känd och arresterad, hvarpå svarades, att Kongl. M:t väl visste hvem det vore, men att han icke brydde sig om att arrestera honom. Sanningen häraf torde något hvar lätt kunna inse, ty huru skulle ett så groft brott kunna lemnas ostraffadt och opåtaldt.
Juni d. 2 reste min hustru till Vesterkulla; jag följde henne till Ladugården för att explicera mig med Armfelt, som om mig haft åtskilliga utlåtelser äfven uti sine bref till Kongl. M:t, som mig genom säker hand från Stockholm blifvit berättadt. Jag försäkrade Armfelt, det jag vore konungen lika redligt och uppriktigt tillgifven, som eho det vara må, och att jag väl icke lärer kunna deraf lemna något större vedermäle, än den dristiga uppriktighet, hvarmed jag sagt konungen, att han ställer till ett för sig och riket olyckligt krig. Som Armfelt äfven utlåtit sig om flottans officerscorps esprit, sade jag honom, att om han derom ville blifva underrättad, borde han utaf mig begära denna kunskap, eller ock komma ut och se, med hvad nit, god vilja och drift de arbeta natt och dag, tackla, bestycka och armera med ovane finska soldater i stället för artillerister och sjömän; jag sade, att om han genom andra utvägar söker dessa kunskaper, kan han lätt bli förledd och förleda konungen att om redelige officerares och trogne undersåtares tankesätt göra sig falska begrepp, från sanningen afskiljde och skadlige lika så väl för konungen sjelf som för den olycklige medborgaren, som oskyldigt blir ett sådant begrepps föremål. — Armfelt ursäktade sig, nekade icke, att han skrifvit till konungen, men önskade jag måtte fa se allt hvad han skrifvit, då han trodde jag icke skulle hafva skäl dermed vara missnöjd. — Sedan jag rättfärdigat både corpsens och mitt eget tankesätt, skiljdes Armfelt och jag goda vänner åt.
Det är ock vid min själs salighet en sanning, att officers-corpsen gör nästan underverk och ådagalägger ett nit, som förtjenar det största beröm; det förtroende, de visa mig, bidrager kanske icke litet härtill, och jag blir dem derföre evigt förbunden, ty ehuru jag icke tillstyrkt kriget, icke tror att någon lycka dermed vinnes, är det dock min uppriktiga före-
Källa: Project Runeberg ·