Sida 12
12
KRIGET I FINLAND 1788.
att göra min underdånigste uppvaktning. — Grefve Posse blef först nedkallad, hvarefter Kongl. M:t på däck uppkom, hälsade mig mycket nådigt och sedan kommendanten på Sveaborg, öfverste Mannerskantz och öfversten baron Stackelberg blifvit presenterade, befallte konungen mig med sig uti kajutan nedstiga. — Kongl. M:t förebrådde mig, dock uti ganska nådiga termer, min ovilja emot kriget. Han försäkrade mig, att han egde mycket hopp om god framgång, att i Ryssland vore ett fasligt missnöje, som icke annat kunde än befordra våra afsigter, att kejsarinnan genom dess högfärd ådragit sig hela Europas hat, att det vore omöjligt för Ryssarne att emotstå en så formidabel magt, som den kungen nu hade med sig till sjös och lands, att svenska arméen vore ganska uppeldad och bitter emot Ryssarne, med mycket mera, som jag ej hinner uppteckna eller så noga kommer ihåg. — Härtill svarade jag, att det gjort mig hjertligen ondt se mig misstrodd af min kung, som jag dock menar så hjertligen väl, att jag varit emot kriget, för det att krig sällan pläga bereda rikens sällhet, att jag fruktade kungens resurser icke tilläto krigets nog kraftiga utförande, att arméen icke var i det stånd att kunna göra en vigoreuse campagne, då både kläder och magasiner felade, inga bagerier ännu funnos, att jag trodde Rysslands magt icke af oss borde så alldeles föraktas, att ett missnöje uti ett land med Rysslands regeringssätt är icke mycket att räkna uppå och att kungen kunde vara försäkrad, det missnöje i dess eget land icke felade, fast kanske man söker för honom att dölja det; att hvad svenska arméens ifver mot Ryssarne beträffar, lemnar jag den i dess värde, men försäkrade, att sådant hos Finnarne icke felas, då det blir allvar utaf, och att jag hoppas tiden gör rättvisa åt alla, med mycket mer, och allt detta med all möjlig uppriktighet; kungen var under hela detta samtal mycket nådig, böd till dölja ett missnöje med min person, som dock stundom beklagligen framlyste; han bad mig slutligen icke misströsta om en lycklig utgång och glömma hvad som emellan honom och mig varit passeradt.
Samma dag e. m. kl. l/2 7 inställde jag mig åter uppå Amphion efter erhållen nådig befallning, nedkallades i kajutan, närvarande general Toll, generaladjutanten baron Raijalin, öfver-adjutanten baron Otto Wrede. — Kartan framtogs och mig frågades, hvarest jag med skärgårdsflottan kunde å ryska sidan
Källa: Project Runeberg ·