Sida 14
14
KRIGET I FINLAND 1788.
drig ljuger för min kung och minst uti saker af den vigt, att rikets medborgares välfärd deraf berodde, att jag tror mig tjena kung och rike så väl med min sanning som andre med deras smicker m. m., gick derpå till Amphion, men fick ej se Kongl. M:t, medan han ämnat sig ut till. eskadern i dag. — Jag visade general Toll hvad jag på nådig befallning skrifvit, det han läste och bad mig icke lemna fram, emedan jag galet förstått kungens mening, som icke var att nu genast angripa Fredrikshamn, hvartill jag svarade att, som kungen befallt mig ge mina tankar skriftligen, vore det min skyldighet, och skickade papperet med en page ned till konungen samt fick tillsägelse det han ämnade se mig på eskadern.
Kl. 2 e. m. kom kungen om bord till mig på lotsjakten, gick straxt ned i kajutan och befallte mig följa med. Nedkommen och dörren tillsluten, frågade han, om jag vore ond på honom, om jag fruktade att någon velat hos honom göra mig illa, det han visste, att jag för sådant misstänkte general Toll och baron Raijalin, men att jag deruti hade orätt m. m. Jag svarade att jag visste och beklagligen sett, att kungen med mig är missnöjd, som högeligen oroar mig, då jag icke vet mig det hafva förtjent; att jag alltid redligt tjent konungen och trodde mig icke haft större tillfälle försäkra honom derom än genom den dristiga uppriktighet, hvarmed jag mig öfver sakernas närvarande ställning yttrat, att kungens häftiga uttryck i går gjort mig ledsen och försagd, att allt hvad man redan från Stockholm berättat om kungens tankesätt emot mig gjort mig bedröfvad, att jag såg tydeligen kungens misstroende till allt mitt företag, som icke annat kunde än göra mig tve-hogse och misströstad m. m. Kungen svarade mycket nådigt, att det var sannt han i Stockholm fattat den impression, att jag icke i början satt den drift i affarerne som han önskat, men att han sett sitt misstag och bad mig icke mera tänka derpå, att man dock berättat mig mycket på hans räkning, som icke vore sanning, men att det gifs folk, som just derigenom. vilja brouillera sakerne; han sade sig ega det största förtroende till mina insigter och bad mig nu tjena honom samt försäkrade mig om sin nåd. — Härtill svarade jag att Kongl. M:t kunde vara försäkrad, att sedan jag fullgjort den skyldigheten att hafva yttrat alla mina betänkligheter mot krigets företagande, skulle jag som en trogen och redlig undersåte
Källa: Project Runeberg ·