Sida 29
29 KRIGET I FINLAND 1788.
utan proviant, och knappt är man uti fästningens åsyn, förr än reträtt befalls. Inte kan jag ändå på något sätt finna skäl till eller approbera denna reträtt. Arméen hade väl ingen mat längre än till i dag, det är sant, men jag har nu för hela flottan ungefär 3 veckors föda, deraf jag hade kunnat dela med mig, om jag vetat derutaf, men jag är sällan nu mera rådfrågad, innan jag får en befallning, som oftast icke kan verkställas eller ock är utan ändamål.
Augusti d. 6 bittida om morgon utskickade jag löjtnant Axel Cronstedt med recognoscer-slupen åt Aspön och Fredriks-hamn att recognoscera. Förmiddagen reste jag med general Siegeroth till Kymene gård att i underdånighet uppvakta Kongl. M:t. Kungen befallte mig ensam in till sig. Jag fann honom då uti en beklagansvärd ställning, ledsen, osäker, villrådig, förtviflad och misstrogen. Han var emot mig ganska nådig, beklagade sig med tårar uti ögonen och sade, att han nu ser, det han låtit narra sig att i otid börja detta kriget, med mycket mera; talte sjelf om att för arméen felades både mat och kläder, ja allt hvad nödvändigt är, inga hästar fins hvarken för tross eller artilleri. Jag sade efter min vana nog uppriktigt mina tankar och jag var äfven till tårar rörd, bad kungen på det ömmaste tänka på fred eller åtminstone stillestånd, hvarigenom han kunde få tid att sätta arméen i tjenstfärdigt stånd, det han nu icke är. Men fred ville herren dock alldeles icke tänka uppå, han ansåg skamligt begära den, och yttrade sig några gånger nog besynnerligt. Jag blef befallt till middagen och återreste om afton till flottan med Siegeroth och Strömfelt, som voro lika bedröfvade som jag öfver ställningen. Allt hoffolket voro nedslagne, yttrade mycket missnöje mot kungen, ja på ett sätt, som ofta förargade mig, ty jag har så ofta hört, huru samma folk smickrat honom. — Baron Gust. Armfelt frågade mig hvad nu vore att göra? Jag vet icke, svarade jag. Ja, sade han, nu är här intet annat parti än skicka någon uti arméens namn, som begär fred af kejsarinnan. Den vore väl galen, som åtog sig en sådan kommission, var mitt svar, då han ville försäkra mig, att kungen nu intet högre önskar än fred, på hvad sätt det sig hälst göra låter. »Hvarföre begär han då ej den?» Nej, det gör han intet, svartes mig.
Källa: Project Runeberg ·