Sida 30
42
KRIGET I FINLAND 1788.
Aug. d. 7 om morgonen återkom Cronstedt med rapport att ryska örlogsflottan i förrgår passerade Aspön 32 segel stark och styrt kurs vester ut. — Kungen väntades till eskadren men kom intet. — Kl. 12 kom öfverste Klerker till eskadren och berättade, att en kurir kommit till högqvarteret, som medfört den obehagliga tidning, att ryska flottan tagit skeppet Gustaf Adolph, fördt af öfverste Christiernin, tätt utanföre Sveaborg.
Missnöjet är nu nog allmänt bland alla tänkande uti arméen. De fleste cheferne vid general Siegeroths corps voro i dag hos mig om bord, deribland äfven öfverste Klingsporre för Dalkarlarne-, de talte alla ganska högt, klandrade kriget och hela tillställningen. De bådo mig föra ordet hos kungen och på allés deras vägnar lägga i underdånighet tillståndet för dess fötter och tillstyrka frid m. m. Jag svarade härtill, att jag icke underlåtit vid alla tillfällen med den uppriktighet, jag anser vara en undersåtes och embetsmäns ovilkorliga pligt, säga mina tankar, men att jag så mycket mindre kunde åtaga mig något ordförande, som de fleste af dem voro äldre öfver-star än jag m. m. Baron Klingsporre yttrade sig mycket ifrigt, att han nog skulle säga Kongl. M:t sanningen.
Arméens flottas officerare, i synnerhet af svenska eskadren, yttrade äfven mycket missnöje och att de uti mina händer helt och hållit öfverlemnade deras öden uti denna brydsamma och förtvifladt utseende sakernas ställning. Jag stillade dem, bad dem vara tranquile och fullgöra sine skyldigheter, hvarom de mig alla försäkrade.
Kl. V2 5 e. m. fick jag bud komma upp till Kongl. M:t. Jag reste straxt med flere af cheferne; några voro der förut. Jag kom upp till Kymene kl. 6 och blef genast inkallad allena till konungen, som syntes ganska ledsen och villrådig. Han läste för mig hertig Carls rapport om ryska flottans ankomst utanföre Sveaborg och Christiernins olycka, som blifvit jagad, stött med skeppet och utan skott tagen, besättningen bortförd pä ryska flottan och skeppet uppbrändt. — Konungen frågade mig hvad jag nu tyckte han borde göra? Jag svarade, att då allt hvad som erfordras till krigets kraftiga utförande synes brista och fattas på alla ställen, lärer icke annat medel vara öfrigt än tänka uppå fred eller åtminstone stillestånd, kalla ständerne och rådgöra med dem om utvägar till krigets förande,
Källa: Project Runeberg ·