Sida 38
38
KRIGET I FINLAND 1788.
Siegeroth berättade mig, att han försäkrat konungen, att de för honom komne rykten, det jag och generalen varit ovänner och att jag lagt hinder för Kongl. M:ts tjenst, vore allt ganska ogrundadt, hvilken upplysning han sade sig vara konungen skyldig. Konungen hade nekat sig hört sådant, dock har baron Gust. Armfelt sjelf berättat mig, att han hört konungen tala derom. — Jag talte äfven i dag vid öfversten baron Klingsporre, som vid Fredrikshamns angripande och då han fick posteringen vid Mendolax samt efter återkomsten från Fredrikshamn till Svensksund, var så ganska missnöjd med hela vår ställning, sade mig så mycken grannlåt, för det jag vågat föra sanningens, språk för tronen och uppmuntrade mig på allt sätt att dermed fortfara, samt då jag bad honom göra det sjelf, så högt yttrade dess föresats vara att säga monarken de starkaste sanningar och att en skyndsam riksdag vore enda medlet att hjelpa oss och riket ur den labyrint, hvaruti vi nu råkat. Denne samme baron Mauritz Klingsporre, som under tiden blifvit satt à la tëte för kommissariatet, talte nu ur en hel annan ton om riksdags onyttighet, om vår enda skyldighet att lyda, men ej undersöka monarkens göromål. Om han fört samma tungomål för några dagar sedan, då han för sin trupp skulle gå fienden till mötes, vore härvid ingen anmärkning att göra, men nu kunde det gifva anledning till hvarjehanda.
Mycket taltes i dag om svenske regementernes föresatser och sammansättningar att icke gå öfver gränsen; man frågade äfven min tanka härom, och jag styrkte alla att lyda hvad ordres som gifs till undvikande att fä skuld för allt det onda, som redan är beredt och nödvändigt måste inträffa.
Allt tycks emellertid vara i största villervalla. Konungen är bortrest, hertig Fredrik reser, hertig Carl sägs få befälet till sjös och lands, men icke är det ännu kungjordt, man vet ej hvem man skall lyda. Misstroende synes sprida sig ut för hvarannan, tankesätten allt mer och mer skingras, fältet öppnas för lycksökare att klifva upp på den, som är i vägen för deras egennyttiga afsikter. Bristerne fortfara, penningar felas, kläder felas för hela arméen, proviant fas kanske i dag för en dag, i morgon får man vänta o. s. v. Åtskilligt taltes äfven om kejsarinnans propositioner, att hon ville göra fred med ständerna men ej med kungen etc. etc., som ej lönar mödan till minnes föra, ty jag fick ingen tillförlitlig kunskap derom.
Källa: Project Runeberg ·