Sida 39
39 KRIGET I FINLAND 1788.
Aug. d. 27 e. m. reste jag upp till Lovisa, tjckffade baron Mannerheim vid Åbo läns infanteri och kapten Troil vid Nylands dragoner, begge skickade från de sammansvurne vid Anjala med ett så kalladt avertissement, det de alla underskrifva; berättade mig, det flere regementen af svenska arméen redan förenat sig med dem, visade mig äfven underskrifter af Dal, Upplands, Södermanlands och Vestmanlands regementen, begärde fa resa ut på flottan att der samla underskrifter, hvilket jag förböd och nekade äfven all underskrift för egen del, men lofvade att gerna bidraga till riksdag hvad jag kunde.
Kl. V? 8 om afton kom hertig Carl. Jag mötte honom med en mängd officerare på gatan. Han berättade, att han hade öfverbefälet. Så snart han i qvarteret inkom, befallte han mig in till sig, då vi hade enskilt samtal öfver en timme. — Jag beklagade mig öfver det misstroende, kungen visar mig och hvilket jag icke förtjent. Jag talte om Törningens befäl, huru han tagit officerare, utan att jag vetat derutaf; huru jag får ordres aflemna det ena fartyget efter det andra, utan att jag rådfrågas, då jag likväl tror, att alla operationer af arméens flotta i skärgården höra mig till att reglera, så länge man icke kan förebrå mig någon okunnighet eller begångne fel m. m. — Hertigen frågade då, om jag misstyckte, att han tagit några fartyg härifrån till vestra skärgården; jag svarade det jag icke kunde sådant misstycka, men att jag tror dessa fartyg ändå borde stå under mitt öfverbefäl och att jag ansåg hertigens mening sådan, när jag å Sveaborg emottog dess ordres härom. — Han sade då, att hans mening äfven varit sådan och att han gifvit Stedingk befälet i vestra skärgården, men att han skulle få ordres stå under mig. — Jag yttrade derpå mitt missnöje öfver ett rykte, i Åbo blifvit utspridt, det skulle jag d. iy:e juli haft ordres med skärgårdsflottan utlöpa, men sådant vägrat, hvarigenom svenska flottans seger icke blef så fullkomlig och total, den annars kunnat bli. — Hertigen försäkrade, det hvarken han eller någre på flottan hyste dylika tankar och sade sig vara skyldig i den delen justifiera mig äfven skrifteligen. Derefter befallte mig hertigen att säga mina tankar om allmänna ställningen, det jag länge vägrade och i all underdånighet bad att hertigen ville förskona mig ifrån, men då han enträget ålade mig att tala i detta ämne, gjorde jag det med möjeligaste uppriktighet och frimodighet. Herren syntes stundom nog häftig
Källa: Project Runeberg ·