Sida 53
KRIGET I FINLAND 1788.
53
tankesätt i allmänna affarerne. Man säger här, att hertigen nu mycket föres af Klingsporren, som nu talar ur en hel annan ton än vid Fredrikshamn. Jämte Klingsporren talte Liljehorn, generaladjutanten och Bror Cederström ur temmelig hög ton, hvilket jag visserligen skulle approbera, om man kunde agera ur samma ton. — Man säger nu att Ryssen bedragit oss. Hvar och en må döma. Negotiationerne ha gått ungefär så här.
Hertigen skickade öfverste Montgomeri till Fredrikshamn att komplimentera storfursten och med honom begära en entre-vue samt proponera stillestånd. Storfursten svarade med en ganska vacker kompliment till hertigen, att han önskade få göra dess bekantskap, men kunde icke mottaga entrevuen utan kejsarinnans tillstånd, att kommenderande generalen grefve Moussin Pouskin hade kejsarinnans tillstånd att handla om stillestånd men uttrycklig befallning att icke mottaga någon proposition eller svara på det ringaste, innan svenska trupperne voro utur hennes land; att dagen efter skulle en rysk öfverste komma att komplimentera hertigen. Complimenteuren kom intet; Montgomeri måste resa tillbaka och fråga. Han blef då ganska kallt emottagen; orsaken sades vara att dagen förut, just när underhandlingar skulle börjas, hade kanonsluparne utanföre Fredrikshamn tagit en tom köpmans galliot; hvad complimenteuren beträffade, så nekade de att någon varit lofvad och Montgomeri var sjelf osäker, om han hört rätt eller galet. Derefter befallte hertigen en conseille att ventilera, om Högfors borde evacueras, hvartill pluraliteten styrkte på den grund, att underhandlingarne om stillestånd sedan skulle kunna börjas. Våra trupper gingo också d. 2Ö:e sept. tillbaka in uti vårt land, då Ryssarne följde tätt efter och intogo sina vanliga posteringar. Allt sedan hafva vi hvarken begärt stillestånd eller evacuerandet af Hangö utan pretendera att Ryssarne obudne böra det göra. Med Montgomeri skref Klingsporren ett bref till Moussin Pouskin, som denne hade ohöfligheten att icke besvara, hvilket nu nästan anses som en ny krigsraison. Lika så anses ett bref, skrifvet af general Sprengtporten till general C. G. Armfelt, som visst icke hedrar sin auctor men som snarare förtjenar förakt än den influence uppå våra affärer, man tycks lemna det. Man borde ju snarare undanrödja än uppfinna hinder för negociationerne. Man hviskade om en hem-
Källa: Project Runeberg ·