Tillbaka Read Runeberg

Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790

Originalsida 85
Originalsida 85
Originalsida 84
Originalsida 85
84–85

Sida 85

85 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.

dess son och flere gånger frågat mine honneursposter, om jag vore hemkommen. Jag bad min hustru, under det vi gingo uppföre trappan, att vara tranquil, försäkrade henne att ehvad också hända kunde, sade mig mitt samvete att jag borde ingen ting frukta. Knappt var jag inkommen i min kammare, då jag genom fenstret såg Fresen med dess son komma. Jag bad min hustru lemna mig allena, det hon gjorde. Fresen kom in, lemnandes sin son uti förmaket. Fresen började genast mycket grant tala om sin vänskap, sin stora aktning och tillgifvenhet för min person m. m., som varade rätt länge, att jag måste be honom sluta preludierne och komma till sjelfva saken, då han sade sig hafva den oangenäma kommissionen att antyda mig arrest, upptog ett papper, hvilket han visade mig, föregifvande att det vore afskrift af Kongl. M:ts ordres till öfverste Mannerskantz, dem löjtnant Spalding medfört. Jag svarade härtill, att jag uppå ingen afskrift låter arrestera mig, utan om någre sådane ordres från Kongl. M:t vore ankomne, begärde jag få se dem, hvarpå Fresen med detta svar afsände sin son till kommendanten öfverste Mannerskantz. — Som Fresen hela denna förvillade tiden mot mig fört sig falskt och nedrigt upp, fjäskat och berättat för vederbörande ofta de gröfsta osanningar, ofta de orimligaste suppositioner, äfven tagit del i Ridderstorms gemena anläggning, hvarom jag var fulleligen öfvertygad, fortröt mig högeligen, att han nu började med vänskapsdeklarationer, hvilket jag honom allvarsamt förehöll och det med all den uppriktighet, mitt rena och lugna samvete tillät. Han förebar idel flata ursäkter, hvilka endast vittnade om ett lågt tankesätt och en svag karakter.

Mina officerare, som fått anledning frukta något ondt vara å färde, började emedlertid att hos mig samlas med sablarne på sidan, och innan kort var rummet fullt. De frågade hvad detta betydde. Jag sade dem det och att jag nekat gå i arrest, innan jag fick se kungens egne ordres. Underrättelsen verkade hos dem alla en mig alltid smickrande bestörtning och ifver; de slogo sig på sablarne och bådo mig taga ett partie, försäkrande att lyda mig till sista bloddroppan. Då kom unga Fresen tillbaka med kungens ordres in origi-nali. Jag tog af honom orderne och läste sjelf upp dem högt, hvarefter jag lemnade dem till place-majoren med yttrande till

Källa: Project Runeberg ·