Sida 86
86
AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
min officerscorps, att jag igenkände detta vara konungens ordres, att jag respekterar och lyder dem, så väl nu som jag det alltid tillförne gjort, tog min sabel på väggen och lemnade den till major de Frese. Mina närvarande officerares bestörtning, det mummel, som tillkännagaf deras häftiga känslor, deras tårar, som strömmade och vittnade om deras ömma deltagande uti den orättvisa mig öfvergick, allt detta gaf mig de ojäfaktigaste vedermälen om deras tillgifvenhet. Jag kände mig deraf ljufligt smickrad, och mitt samvetes tillfredsställelse njöt deraf lika som en ny styrka, hvilken upplyfte min själ vida öfver det våld man mot mig öfvade. Som konungens ordres till kommendanten innehöllo, det han på det noggrannaste borde försäkra sig om mina papper, gaf jag place-majo-ren genast mina nycklar till byrå och skrifbord, visade honom allt och bad honom taga hvad honom behagade. Jag behöfde ingenting dölja och hade intet att frukta. Detta allt verkställdt, gick jag in till min hustru och syster, berättade hvad som händt, och bad dem vara tranquile; der voro äfven några vänner tillkomne. Alla voro ganska bestörte och bedröfvade; men mitt sinneslugn tillfredsstälde dem. Min hustru tog genast sitt partie att följa med, hvilket jag ej kunde neka henne, ehuru årstiden var den svåraste och resan skulle ske norra vägen. Jag gick åter upp uti min kammare, der Fresen ännu var sysselsatt att revidera mina papper. — Fresen pro-ponerade mig att följa sig upp till högvakten med tillåtelse att öfver natten få hvila hos honom, hvilket mig högeligen förargade, så att jag med någon ifver svarade, att Kongl. M:t har befallt, det jag skall arresteras och föras till Stockholm, men icke att jag dessförinnan skall insättas uti något arrest-rum; jag hoppas derföre få sofva öfver natten uti mitt hus, hvarest Ni eger makt att bevaka mig, huru ni åstundar, men icke utan våld låter jag föra mig härifrån i afton. Härtill svarade alla mina officerare med en mun: Öfversten skall sofva i sitt hus i natt, och bjuder någon till att taga honom härifrån, så skall blod rinna först. Härvid tillkom kommendanten, hvars onekeliga skyldighet jag tror det varit, att sjelf annoncera mig arresten, så väl efter han och ingen annan hade konungens ordres dertill, som ock i anseende till den gamla vänskap, vi många år med hvarannan som kamrater plägat, ehuru han under detta kriget äfven emot mig fört en
Källa: Project Runeberg ·