Sida 4
och försvara den krona, hvars ägande redan kostat nästan alla hennes förfäder lifvet?...
För hundra år sedan hade de upproriska herremännen mördat Jacob 1 i Perth. Jacob II hade under hela sitt korta lif fört krig på knifveti med sina oefterrättliga och okufliga undersåtar, de svarta Douglasarna. Jacob III dräptes af de sammansvurna lorderna vid Bannockburn. Jacob IV faller vid Flodden mot samme fruktansvärde och oförsonlige arffiende, som nu vid Solway Moss har drifvit hans son i döden. »Olyckor och elände lura på detta arma rike,» mumlar vidare den sjuke kungen, som nu, då han ej längre har något hopp om att lefva, hänsynslöst ger luft åt sina farhågor och mörka tankar,
— »kung Henrik ger sig ingen ro, förrän han med vapenmakt eller genom ett giftermål har lagt Skottland under England» ... Och han »vände ryggen åt herrarna och sitt ansikte mot väggen»
— och dog. Maria Stuart — sju dagar gammal
— var drottning.
Den lilla prinsessan på Linlithgovv sades strax efter födelsen vara »ett svagt barn, som icke hade mycken utsikt att lefva». Var detta sant och ej uppdiktadt af dynastiens många fiender, tycktes hon emellertid fort ha tagit sig, ty redan ett par månader efteråt kunde hennes moder, Maria af Guise, med stolthet visa henne »naken och utan kläder» för den engelske am-
Källa: Project Runeberg ·