Sida 5
bassadören, Sir Ralph Sadlier, som å sin sida försäkrar Henrik VIII, att den lilla drottningen var »ett vackert barn och så duktig och försigkommen för sin ålder, som han någonsin sett något barn vara».
Detta var i mars 1543 och faderns spådom: »Kung Henrik ger sig ingen ro, förrän han genom ett giftermål o. s. v.» hade redan delvis börjat gå i fullbordan. Flickan var knappt fyra månader gammal, då de första brickorna började flyttas i det ändlösa giftermålsintrigspel, som hädanefter, nästan till hennes sista dag, beständigt skulle spelas omkring Maria Stuart. De fångna skotska herrar, som segraren från Solway fört med sig till England, hade nämligen där redan undertecknat en petition till Henrik
VIII, att han måtte »under sitt hägn taga Skottlands unga dotter och hela dess rike», — hvilket på ett mera rättframt och mindre känslosamt språk betydde så mycket som att de med hull och hår voro vunna för den engelske kungens planer angående ett giftermål mellan Edward, prins af Wales, och deras egen späda drottning. Samtidigt intrigerades det i Edinburgh af Hamiltonarna — de efter Stuartarna närmaste arfvingarna till tronen — för att försäkra sig om arftagerskan: man ville, att hon skulle förlofvas med jarlens af Arran son, den unge James Hamilton, men religiösa betänkligheter, misstro till änkedrott-
Källa: Project Runeberg ·