Sida 10
böjde knä, när de sågo henne. Och när hori sluter ögonen, kan hon alltid, hvar hon än är, oredigt återkalla i sitt minne det larmande ljudet af säckpiporna, de många brokiga färgerna i klanernas tartanpläder, den rödbruna ljungheden, soldaternas och folkets högröstade hyllnings-rop... Till hennes allra tidigaste minnen höra äfven hennes faster Lady Fleming, som öfver-vakade hennes första A-B-C-läsning och första stvgn med nålen, hennes alltid närvarande beskyddare Erskine och Livingstone, hennes half-bröder och lekkamrater, och hon vet mycket väl, att hon redan på den tiden hade sina fostersystrar, sina »fyra Marior» hos sig: Mary Fleming, Mary Livingstone, Mary Beaton och Mary Seton. Också sin moder minns hon förstås från sin tidigaste barndom mycket väl, ty det tyckes verkligen, som om änkedrottningen, trots alla statsgöromål, intriger, brefskrifveri och bekymmer, dock alltid har haft tid till öfvers för sin lilla flicka, som hela sitt lif igenom — fastän de så tidigt skildes åt och senare blott sällan träffades — uppriktigt höll af och i ett tacksamt, kärleksfullt minne bevarade sin moder. Och angående Marias af Guise känslor för dottern är följande lakoniska och naivt ironiska antydning i ett bref, dateradt den Q augusti 1548 (dagen efter det Maria Stuart lämnat sitt hemland), från en af protektorn Sornersets handt-
Källa: Project Runeberg ·