Sida 11
langare till denne, väl tillräckligt målande. Det heter:
»The old Queen doth lament the young Queen’s departure and marvels that she heareth nothing from her»... »Hon undrar!» Hur oresonligt, hur oförnuftigt, tycker den främmande herrn, hur likt en kvinna! Barnet är ju ännu knappt utom synhåll från Skottlands kust...
Redan i november 1547, strax efter ett allvarligt nederlag mot engelsmännen, hade lorderna på ett möte rådslagit om att så snart som möjligt sända den unga drottningen i säkerhet till Frankrike. Underhandlingarna därom pågingo under hela första hälften af 1548, och i början af augusti låg en fransk eskader i Clydebukten redo att föra Dauphin’ens blifvande gemål till hennes nya hemland. Afresan var ej utan fara, ty engelska fartyg kryssade jämt längs kusterna i ändamål att till hvad pris som helst förhindra den. Och blott genom att segla norr om Skottland till Dumbarton hade fransmännen hittills undgått Somersets folk.
Och nu randas alltså den sommardag, på hvilken drottning Maria enligt förut tagen bestämmelse för så lång tid skall lämna sitt hem och sitt rike. Hvem som vill kan se henne för sig, där hon i afskedsstunden står på det främmande skeppets däck, fin och smyckad, med det rödgyllene håret instoppadt under den pärlstickade hufvan och de klara ögonen oafvändt riktade
Källa: Project Runeberg ·