Maria Stuart

i detta de lärdas eget språk, att hon vid tretton års ålder var i stånd att hålla ett längre latinskt föredrag inför kungaparet och hofvet, i hvilket hon pläderade nödvändigheten och fördelen af en högre bildning för sitt kön. Troligen har den galante kung Henrik och hans artiga hofmän funnit, att hon själf på ett lysande sätt illustrerade sin conférence. Hon var ju nämligen också i besittning af många andra fullkomligheter: hon dansade t. ex. ovanligt graciöst, ägde en väl skolad röst, spelade både cittra och harpa och skref — enligt både Ronsards och Brantömes utsago — högst intagande vers. Den bildning hon sålunda förvärfvade var icke blott någon yttre fernissa, ty hela sitt lif igenom fortfor hon — påverkad som hon från början blifvit af Frankrikes i detta hänseende mest betydande förmågor — att vara i hög grad litterärt och musikaliskt intresserad. Under sin uppväxt har hon nog — om man får tro åtskilliga anekdoter — varit en smula pedantisk och »viktig», men den societet, i hvil-ken hon som ung flicka tidigt blef införd, tog nog snart pedanteriet och précieuse-aktigheten ur henne. Hon hade också från sin fars släkt ärft vissa egenskaper, hvilka just här — i det italieniserade och eleganta Frankrike, vid den kulturhärd Pariserhofvet trots allt var — fingo just den speciella näring, som behöfdes, för att pä ett lysande och i ögonen fallande sätt