Sida 15
utveckla sig. Hennes sinne för poesi, hennes medfödda talang att uttrycka sig skriftligen t. ex. voro egenskaper direkt ärfda från Stuar-tarna, af hvilka ju Jacob I varit en fin diktare; hennes af naturen så intagande och förbindliga sätt, hennes nyckfuila egendomliga charm voro äfven Stuartsgåfvor. Mer än en gång kommer man under samtidas omtalande af drottning Maria att tänka på hennes far, som på dödsbädden, strax innan han drog sin sista suck, förtärd af feber och själskval, »looked up and beheld all his nobles about him and gave a little smile of laughter, then kissed his hand.» Liksom han glömde hon aldrig, icke ens i sin sista timme, att vilja behaga.
Naturligtvis har hon redan tidigt känt och förstått sin egen politiska förgrundsställning och möjligen — ehuru detta var svårt nog — öfver-skattat sin personliga betydelse. Från den första dagen hon kom till Frankrike kände hon sig nämligen som midtpunkten i intrigspelet vid hofvet, där Guiser och Bourboner skiftesvis täflade om hennes gunst. Från sin tidigaste ungdom var hon också — tack vare morbrödernas lärdomar och sina egna goda ögon — initierad i allt, som försiggick omkring henne, har troligen aldrig någonsin, trots sin främmande börd, känt sig som en outsider. Ehuru själf ännu så ung och oskyldig, har hon säkert mer
Källa: Project Runeberg ·