Sida 16
än väl förstått sedeslösheten i kung Henriks gård — på vanligt flickvis varit mycket nyfiken på och fariseiskt skadegladt road af de samma snedsprång och förvecklingar, som några år senare så lifligt intresserade hennes svägerska Margot. Och fastän hon beundrade kungen och lät sig protegera af Diane de Poitiers, har hon fullständigt förstått att gifva förhållandet dem emellan dess rätta namn, liksom hela hennes korta historia som regerande drottning af Frankrike tyder på, att hon aldrig låtit sig illudera af den till det yttre så respektabla Katharina af Medici. Hon var alltid ytterst mottaglig för intryck, och under de år hon tillbragte vid Valoishofvet, hennes egentliga lärotid, utvecklade hon sig säkert precis så, som hennes morbröder och hennes moder önskade, att hon skulle utveckla sig: blef världsklok, cyniskt och öfverlägset förstående, »tres fine», svår att i något afseende föra bakom ljuset, aldrig rädd för att egoistiskt betjäna sig af andra, säker på sina egna rika personliga resurser och alltid förberedd på att »tjusa till» dem hon för sina egna planer behöfde. Hon fick en systematiskt absolutistisk uppfostran och tränades ända från början att betrakta sig som drottning af Guds nåde, oansvarig, oantastlig, samt att anse sitt fäderneärfda rike som sin personliga egendom. »(Juaiit a uous dire ce jc fais uuec mes Écossois» — skrifver hon till sin mor på
Källa: Project Runeberg ·