Maria Stuart

men hade nämligen här under de senare åren förlorat fler och fler anhängare, och nyligen hade de egenmäktiga lorderna genom att under-skrifva the National Covenant definitivt sökt ordna de religösa förhållandena till fördel för det stora protestantiska partiet. Änkedrottningen-regentinnan var för svag att motsätta sig nationens med ovanlig enighet framställda fordringar. Lorderna, öppet understödda af Elisabeth, hvars soldater belägrade den franska garnisonen i Leith, nekade helt enkelt att längre erkänna henne som sin dotters ställföreträderska, hvarför hon — ifall hon ännu ville ha något inflytande — såg sig ställd inför den hårda nödvändigheten att ingå på den för hennes politik så förödmjukande kompromiss, som senare fick namnet af konventionen i Edinburgh, och hvari engelsmännen fordrade att drottning Maria skulle afstå från alla anspråk på Englands tron samt gifva sitt samtycke till att de franska trupper, man för att kväfva upproret sändt till Skottland, lämnade landet på samma gång som den engelska styrka, hvarmed Elisabeth understödt insurgenterna. Döden allena räddade Maria af Guise att se detta fördrag undertecknadt af lorderna.

1 Frankrike hade under årets lopp Guisernas regemente snart drifvit de terroriserade och jämt trakasserade huguenotterna till att ändtligen sluta sig samman till systematiskt motstånd. Men