Sida 27
Montmorencis och prinsarnas ljumma oföretagsamhet, Chåtillonernas samvetsgranna trohet mot kungahuset, folkets okunnighet och vacklande hållning gjorde att sammansvärjningen i Amboise totalt misslyckades och blott gaf Gui-serna en välkommen anledning att med eld och svärd förfölja sina fiender. Det berättas att hofvets damer, äfven den unga drottningen och kungens minderåriga syskon om aftonen efter supén som ett slags förströelse brukade åse de hårresande exekutionerna. Men den unge kungen, som trots allt kände ansvaret för all denna grymhet hvila på sig, fann sig skrämd och djupt upprörd. »Hvad har jag gjort mitt folk?» kunde han stå och mumla för sig själf, blek, halfgråtande. »Hvad har jag gjort mitt folk?... Hvad drottningen vid hans sida tänkte, omtalas ej, men troligen har hon ej delat hans känslor. Knollys nämner som hennes »lifligaste önskan» hämnd öfver hennes fiender, och säger ett ■»for Victories’ sake payne and perylls seemeth pleasant unto her». För ögonblicket ansåg hon morbrödernas motståndare för sina och njöt sannolikt af »segern» utan att reflektera stort öfver offren. Och enligt tidens uppfattning borde ju en suverän kunna tåla att se blod.
I juni 1560 förlorade drottningen sin moder, Maria af Guise; och i början af december, medan hofvet var i Orléans, upptaget af öfver-
Källa: Project Runeberg ·