Sida 110
29 April order, att Kalmar läns trenne landtvämsbataljoner skulle genast sammandragas under generalmajoren baron Ankarsvärds befäl; tvenne deraf uppställas längs kusten och den tredje pä Öland, för att afvisa fiendtliga landstigningar; och, under den 1 Maj, att ett 3-pundigt batteri skulle frän Christianstad afsändas till Calmar. Åtgärden, råsom överflödig för landskapets säkerhet, kunde icke gema hafva annat ändamål, än att bereda ersättning och betäckning för de trupper, som skulle dragas till Skåne, hvilket ock tydligen uttalas i orderna af den 18 Maj om dessa bataljoners tjenstgöring. Konungen lät den 2 Maj anbefalla utredning i Stockholm af 16 si 60-pundiga och 14 si 40-pundiga mörsare samt så många 24- och 18-pundiga belägringskanoner, som kunde förses med lavetter, och i Göteborg af alla 16- och 8-pundiga haubitzer, som ej till arméen afgåti Till alla dessa stycken skulle manskap utses och hällas färdige att dem åtfölja. Den 4 Maj utgick befallning om de tvenne nyuppsatta lifgrenadierbataljonernas sammandragande, för att, såsom sedan visade sig, afgå till Skåne. Konungen bemyndigade befålhafVame vid vestra arméen att, då de så funne nödigi låta Dal, Nerike och Wennlands samt Westgöta regementens vargeringsbataljoner stöta till högra flygeln, samt Skaraborgs, Elfsborgs, Westgötadals och Bohusläns regementens vargeringsbataljoner till venstra flygeln, för att begagnas i andra linien och i nödfall älven i den första, hvarmed konungen förberedde sin sedermera utförda afsigt, att draga de krigsvanda trupperna från vestra armeén till Skåne; och den 13 Maj ut-gingo order om skånska landtvämsbrigadens skyndsamma iordningställande och sammandragning.
Innan konungens ofvan omförmälda långsamt fördande svar till Adelberg hunnit till London, hade denne redan mottagit statssekreteraren Cannings anbud, att genast afsända hjelptruppema, likväl med följande vilkor:
l:o att konungen i England egde rättighet att återkalla trupperna, när han behöfde dem på annat ställe.
2:o att engelska trupperna skulle under tjenstgöring i Sverige fortfarande förblifva under egna befålhafvare och användas till särskilda företag, afskilda från svenska arméen och så nära kusten, att förbindelsen med flottan kunde bibehållas.
Härpå svarade ministern Adlerberg den 16 April, att han icke egde fullmakt eller föreskrift, som tillät honom att besvara
Källa: Project Runeberg ·