Sida 111
eller ingå på dessa betinganden; men i betraktande deraf, att dels tiden var för dyrbar, att härom invänta svar, dels att det var maktpåliggande, att ej uppehålla afeändandet af ett så betydligt understöd, som dessa 10,000 man kunde lemna, samt då, i alla föll, en engelsk officer afsändes för att med konungen i Sverige öfverlägga om allt, som rörde denna hjelpsändning, ansåg han sig böra officielt lofva, att, i fall trupperna genast af-gingo till Göteborg, för att der afvakta de bestämmelser, hvar-om konungen och den engelska officeren öfverenskomma, skulle den engelska korpsen blifva der emottagen med all den aktning, som tillkom trupper, tillhörande en furste, så nära förbunden med hans konung.
Statssekreteraren Canning underrättade derpå, den 21 April, ministern Adlerberg att, med stöd af detta officiela löfte, trupperna komme att genast afsegla.
Engelska ministern i Stockholm, Thomton, tillkännagaf skriftligen den 13 Maj truppernas snara ankomst till Göteborg tillika med de dervid fåstade tvenne vilkoren. Han erhöll till svar, att konungen fann dem billiga och antagliga, men ville om dem närmare öfverenskomma med den hitkommande högste befölhaf-varen. Emellertid afgick befallning till landshöfdingen i Göteborg att väl emottaga trupperna i hamnen, men icke tillåta deras landsättande.
Konungen skref den 17 Maj ett långt bref till deras be-fälhafVare, generallöjtnant J. Moore, hvari han med afseende på vilkoren yttrar: som H. Storbrittaniska Maj:ts förbehållna rätt, att då hjelptruppema annorstädes behöfvas, återkalla dem, skulle kunna utsätta de svenska trupperna för stor fara, i fall denna rättighet utöfvades under ett gemensamt utförd krigsföretag, så ansåg sig konungen icke härvid kunna följa bokstafven, men trodde sig funnit dess riktiga tydning, då han förbehöll sig, efter tillkännagifVande af truppernas afiärd, minst 8, högst 14 dagar, för att under denna tid kunna vidtaga de åtgärder, som en så väsentlig förändring gjorde nödvändiga för hans egna truppers säkerhet Såsom billig motsvarighet fordrade konungen för sig rättighet att när han så nödigt fann, afsäga sig hjelpkorp-sen och att lika lång tid efter tillkännagifvandet deraf, Mn den skilja sina trupper samt anbefalla dess inskeppning, i fall den då befann sig inom hans landamären. Börande det andra vil-koret anmärkte konungen, att egenskapen af hjelpsändning nöd- ^
Källa: Project Runeberg ·