Sida 181
TJUGONDE KAPITLET.
År 1809. Skåne hotadt af infall från Seland. Penningenöden. Det allmänna missnöjet och vestra arméens uppresning. Wermländ-8ka fördelningens marsch till Stockholm. Befäls- och andra förändringar vid vestra arméen.
Ål 1809 började med fullkomlig stillhet i vester; nöden i Norge förbjöd våra fiender der alla tankar på krigsföretag. I söder deremot hotades Sverige af den på Seland sammandragna arméen, som hölls färdig att infalla i Skåne, om den stränga kölden komme att brolägga sundet Konungen af Danmark hade för detta ändamål af sina bästa trupper samlat 15,000 man linie och 8,000 man lätt infanteri, 3,500 ryttare, 1,600 artillerister med 80 stycken; 200 timmermän och 200 matroser, tillsammans 28,500 man. Fartyg och båtar till denna härs överförande på öppet vatten hade hela tiden legat onyttigt qvarhållna på kusten, och då nu vintern inträdde, anskaffades 200 stegar, ett stort förråd isbroddar, vagnar och annan materiel, som för matschen öfter isen ansågs behöflig.
Innan sundet tillfrös, inträffade den 7 Junuari, att flera handelsfartyg och tvenne svenska örlogsbriggar, inbäddade i is, dreftos af sydlig storm norrut under Kronotyrgs kanoner, hvilka öppnade en liflig eld mot örlogsmännen, som besvarade den. Danskarne påstå, att då briggen Väntalitet, kapten Dreyer, kom tätt under fästningen, strök den flagg och gaf sig. Isen hindrade dock danskarna att taga den i besittning, och under tiden dref strömmen briggen vidare ut i Kattegat, hvarifrån den, ehuru läck af tvenne grundskott, lyckligen inkom, först till Torekow och sedan till Göteborg. Hos excellensen Toll återfordrade dan-skarne den genom en Parlamentär, som försäkrade att briggen verkligen giftit sig till dem, och skall hafra fått till svar, att i sådant fall borde de hafva behållit den.
Källa: Project Runeberg ·