Sida 182
Ett försök den 18 Januari af en starkt bemannad bât från Saltholmen, att plnndra det vid Limhamn qvarstående vraket efter en strandad engelsk korvett, tillintetgjordes genom sergeant Wennergrens raska förhållande. Med sin strandpostering af skånskt landtväm besatte han vraket och öppnade mot båten en liflig gevärseld, och då han fann kanonerna laddade, afsköt han trenne af dem genom gevärslåsens anläggande till fånghålen, hvarefter båten vände om.
Deremot tvang köiden besättningen på en svensk korvett af 18 kanoner, som infrusit under Möen, att, 72 man stark, i medlet af Februari gå i land och gifva sig fången, sedan den satt eld på fårtyget, som kort derefter sprang i luften.
Kölden, som den sednare delen af Januari månad höll sig emellan 10 och 20 grad. C., brolade sundet och inbjöd den färdiga danska hären att försöka öfvergången; men danskarne besinnade sig, och den 1 Februari var det försent, emedan en nordvest storm hade föregående natt brutit sönder bryggan. Visserligen inställde sig åter kölden efter trenne dagars tö och tilltog dagligen så, att Sundet i midten af Februari åter var brolagdt Danska trupperna blefvo under tiden tätt sammandragna längs stränderna, förplägning,. släddon m. m. samlades, och allt var i ordning till öfvermarschen, men äfven då försummades tillfället.
Efter den 19 Februari aftog kölden, och den 25 inföll blidväder, hvarefter isbryggan var obegagnelig. Under tiden hade likväl förskräckelsen varit stor i Skåne, der innebyggame dagligen befårade den fiendtliga påhälsningen, oaktadt allt det lugn excellensen Toll visade. Han var öfvertygad att hos danska härens ledare felades den beslutsamhet och tillförsigt, som erfordras, för att begagna en så opålitlig brygga med äfventyr att, äfven om öfvergången lyckas, ^se förbindelsen med eget land genom första storm alldeles afbruten. Sedan fåran och förskräckelsen försvunnit, inträdde äfven fullkomligt lugn och stillhet inom södra arméen.
Men om stillheten fanns hos trupperna på gränserna, var oron så mycket större hos allmänheten och förvaltningen. Den 7 Januari utkom * förordningen om krigsgärden, som öfverallt väckte missnöje och förskräckelse. Englands subsidier voro det enda räddningsankaret i den stora penningenöden, men engelska regeringen, uppbragt öfver konungens pockande och förnärmande sätt att tillvägagå, befallde i sitt till herr Merry ställda svar,
Källa: Project Runeberg ·