Sida 30
och landtmakt pä krigsfot mot deras gemensamma fiender, och England ifrån 1808 års böljan erlägga 100,000 PcL Si månatligen, samt att ingendera skulle sluta enskild fred eller vapenstillestånd. En särskild artikel tillade: att de båda makterna äfven beslntit, att så snart som möjligt öfverenskomma om de mått och steg, som skulle vidtagas, i fall ett verkligt krig utbröt emellan Sverige och dess grannar; åfVensom att de öfverens-kommelser, som i följd deraf komme att slutas, skulle hafva samma kraft, som om de varit ordagrannt i traktaten införda
Traktaten blef den 10 Mars i England förelagd de båda parlamentshusen och genast antagen, dagen derpå stod innehållet anfördt i alla engelska tidningar. I följd af denna traktat erhöll Sverige sedermera, utom penningame, understöd af vapen och krigsföraödenheter, samt äfven trupper, ehuru denna hjelpsänd-ning, som framdeles får omtalas, blef utan nytta.
Några timmar före underrättelsen om ryssarnes inmarsch i Einland ankom en kurir från vår minister vid danska hofvet, baron Taube, med rapport om fransmännens inmarsch i Holstein, hvilket föranledde konungen att efter ankomsten till hufvud-staden den 12 Mars förekalla danska ministern grefve Moltke och förelägga honom, att inom 12 dygn lemna bestämdt svar, huruvida hans regering ämnade öfverföra de franska trupperna till öaraa. Detta svar afgaf grefve Moltke redan den 14, genom öfverlemnande till baron Ehrenheim af Danmarks den 29 Februari 1808 utfärdade krigsförklaring, som dagen förut kommit honom tillhanda. Dess innehåll (se bil 3) upptände i hög grad konungens vrede, hvarunder han förestafVade en befallning till grefve Moltke, att på utsatt dag och timma lemna Stockholm, hvaijemte en officer beordrades att följa honom till Helsingör. Det svenska svaret på krigsförklaringen, icke mindre bittert, af-gafs den 21 Mars (se biL 4).
Källa: Project Runeberg ·