Sida 32
anfall på Köpenhamn, varit sysselsatt med landets sättande i försvarstillstånd; och att, i fall vestra arméen skalle anses ega större styrka, än som erfordrades alt afhålla fiendens inbrott, så borde d6n heldre påräknas att understödja Skåne, som hotades med landstigning af en, den södra arméen vida överlägsen makt; samt slutligen att, om det skulle lyckas utsåga några fartyg, hvilka kunde hindra fiendens öfvergång till Skåne, hvarigenom en del af södra arméen blefve påräknelig till den vestras förstärkning, syntes den sednare lämpligast höra lemna sitt öfver-skott till finska hären.
Konungen svarade på dessa invändningar, att hans beslut var fattadt, och anförde såsom skäl dertill, att anfallet från landsidan snart skulle understödjas af en betydlig engelsk landstigning i Christianiaviken ; att denna årstid, då vattendragen ännu voro frusna och skaren på fallen gångbar, borde af svenska trupperne begagnas till inmarschen öfVer bergskedjan, att då en del af danska arméen redan en längre tid, i fruktan för en engelsk landstigning, varit förlagd längs kusterna, så vore, sedan garnisonerna afräknades, den återstående styrkan ej betydligt öfverstigande den svenska, och att man härvid borde äfven räkna på svenska truppernes urgamla tapperhet och deraf följande öf-verlägsenhet; att de saknade förberedelserna kunde genom beföl-hafvames nit och invånames beredvillighet ersättas; att det, under väntningstiden på den engelska expeditionens ankomst, vore bättre söka underhållet i fiendens land, än förtära egna tillgångar; att engelska fartyg oförtöfvadt väntades i Sundet och i Bältema, som borde hindra landstigning i Skåne, till hvilket ändamål äfven en eskader med största skyndsamhet utrustades i Carls-krona, och att denna årstid ej tillät att tänka på någon hjelp-sändning till Finland, hvilken kunde, om anfallet på Norge lyckades, med desto friare händer utföras vid blifvande öppet vatten, då största delen af södra arméen kunde dertill påräknas, och engelska flottan äfVen blefve i tillfälle att understödja operationerna genom dess närvaro i finska viken. Mot konungens fattade beslut voro alla vidare invändningar fruktlösa.
Till brigadchefer vid vestra arméen utnämnde konungen generaladjutanterna baronerna Åkerhjelm och Palmstjema samt öfverstarna grefvarne Leyonstedt, Schwerin och O. Cronstedt, baronerne Bunge och Posse samt Beifrage, Armfeit och Silfver-skjöld. Konungen tillkännagaf tillika att han under närvarande
Källa: Project Runeberg ·