Sida 52
TIONDE KAPITLET. ,
Gångar.
§ 1. Gångarne i en trädgård efterbilda visserligen ej naturen, men de äro nödvändiga, på det att man må kunna åtkomma och njuta trädgårdens alla behag. De böra derföre leda till de vackraste partierna, till alla löfsalar, vackra utsigter m. m. Det är redan förut sagdt, att gångarne i en engelsk trädgård ledas i fria krökningar, och häraf följer, att de ej direkt och på kortaste afstånd föra till de i trädgården befintliga föremålen, hvilket endast genom den räta linien kan åstadkommas. På sådana ställen, der inga hinder för den räta linien, eller inga orsaker till krökningar finnas, måste böjningen vara helt obetydlig, eller man måste genom plantering af buskar eller träd, eller genom uppförande af en kulle och dylikt förskaffa sig en synlig orsak till en starkare krökning. Men gångarne böra likväl ej ledas så, alt man, för alt komma till en närbelägen inbjudande plats, behöfver gå långt omkring och emedler-tid förlorar den ur sigte. Derföre böra de ej mellan sig bilda långa, smala gräsplaner, ty om man upptäcker något på andra sidan om gräsplanen, som' är intagande och vill dit, så blir man tvungen att gå långt omkring, så vida man icke vill gå tvärs öfver gräsplanen. Åtminstone är man, vid sådane någorlunda parallelt löpande gångar, då man låter leda sig af den ena, beständigt i tvifvel om det icke hade varit bättre att följa den andra, och man njuter då icke lugnt. Endast då gångarne föra genom täta lundar, eller stora buskpartier, kunna de följas åt ett stycke: trädgården får härigenom flere gångar och ett större utseende. Vidare få de ledas tätt intill blomster- och låga buskgrupper, men ej nära intill höga buskgrupper, ty det händer, att dessa med tiden komma att skjuta ut sina grenar öfver gångarne, och man blir då tvungen att bortklippa dem, hvar-igenom en sådan grupp får ett stelt utseende. Föres gången i närheten af en sådan grupp, så bör man alltid plantera lägre buskarter åt gången till. Men tätt intill höga träd kan man
Källa: Project Runeberg ·