Sida 263
ARTUR HAZELIUS. 21
se sig åt höger eller venster, och under sin senare lefnad hade han dragit sig nndan alt ntom sitt arbete å Skansen. Men nu vid hans jordfästning deltogo alla samhällsklasser, och tio tusenden följde honom då med känslor af tacksamhet och vördnad på den sista färden. Man såg den dagen så tydligt, att hans landsmän lärt sig att förstå och värdera det verk han skapat, de fosterländska mål, för hvilka han manligt kämpat, och den osjälfviska kärlek till Nordens land och folk, som städse bestämt hans lif.
Jordfästningen var utsatt till den 4 juni, och denna dag ingick solig och ljus. På morgonen flyttades kistan upp till Orsaknilen, där Nordiska museet låtit uppföra ett vackert och kraftigt hvälfdt tempel, fullständigt inklädt i granris. Kring frisen löpte girlander af krusflor med infästa silfverstjärnor, och öfver ingången, dit svartklädda trappor ledde, stodo skrifna Tegnérs ord:
»Tron ej hvad håglösheten hviskar till er: att striden är för hög för er förmåga och att den kämpas ut väl er förutan.»
Inne under hvs^lfvet på den höga katafalken hvilade i ekkistan, som höljdes af en blågul flagga af siden, skänkt af Nordiska museets amanuenser, Artur Hazelius' stoft.
Under förmiddagens lopp, då Skansens hufvudport stod fritt öppen för en hvar, hade talrika människoskaror i tyst allvar vandrat den granrisströdda vägen fram förbi katafalken för att gifva den döde sin af skedshälsning. Högtidlig och värdig var denna, den stora allmänhetens ordlösa hyllning, vitnande om en kärlek och en beundran, som i lika grad genomträngt samhällets alla lager.
Pör eftermiddagen hade anordnats en sorgehögtid, som skulle ega rum uppe på Skansen, innan dess aflidne herre fördes bort till jordfistningen i Östermalms kyrka. Enkel och flärdlös, blef denna sorgefest under sommarens fria himmel af den mest gripande art. Omkring kl. 5 började särskildt inbjudna samlas på planen framför det gröna templet, medan vägarna därnedanför, så långt utrymmet medgaf, fyldes af de tusenden, som kunnat erhålla inträdeskort.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·