Sida 267
ARTUR HAZELIUS. 25
enkla boningar, som för länge sedan försYunnit. Artur Hazelius var lik dessa forntidens män. Medan på hans bön millioner offrades åt det, som skalle blifra en vårt folks nationalhelgedom, medan han uppförde en praktbyggnad åt rara &ders minnen, lefde han själf så anspråkslöst som få, \ den enkla gammalsYenska staga här på Skansen, där han för några dagar sedan insomnade i den sista sömnen. För förverkligandet af sin idé offrade han ett tredjedels sekel af oförtröttadt arbete. Hela sin förmögenhet riskerade han, och dess atom iklädde han sig personligen stora ekonomiska förbindelser. Långt ifrån att begära något dyrtidstillägg, afstod han år efter år en stor del af den lön, som oafkortad skulle hafva varit en altför ringa ersättning fOriians otroliga möda. Det var dessa förhållanden^ som berättigade honom att bedja andra personer om deras hjälp för hans stora sak.
Trots alt hvad han gjort för sitt museum, var han dock de sista åren egentligen icke känd som Nordiska museets skapare. Han kallades, liksom på extrabladen, hvilka förkunnade hans bortgång, >Skansens skapare». Och det med rätta, ty Skansen är den mest genialiska af hans skapelser. Här, där vi na stå, har genom beröringen af hans snilles trollspö inför våra ögon vuxit upp något, till hvilket ingen förebild fans — och till hvilket intet motstycke finnes.
I Skandinaviskt etnografiska samlingen voro visserligen några rum inredda, hvilka visade oss, huru det inre af forntidens hem tedde sig; men utsidan af dessa hem kunde man där ej lära känna. Här hafva vi för oss hela hemmen, med sin omgifning. Och vi hafva här mycket annat.
Att Skansen blifvit så populär, beror därpå, att den ej blott är en vetenskaplig institution, utan att den har så mycket att direkt säga till hela folket.
Den, som tror, att man ej kan lefva lycklig utan alt det, som i våra dagar anses oundgängligt för hemmets trefnad, häpnar, när han här ser, huru enkelt vårt folk, äfven de bättre lottade af detta folk, i forna tider left, huru mycket de saknat af det, som nu räknas till lifvets nödtorft. Men den, som tillika känner, hvad detta samma folk uträttat i svunna dagar, — äfven i dagar af försakelser och lidanden, som vi lyckligtvis ej kunna göra oss någon föreställning om, — han fylles af beundran öfver att under sådana förhållanden så många stordåd på det fredliga arbetets fält ej mindre än på krigets kunnat utföras.
Det var detta Artur Hazelius ville visa sitt folk. Han ville, att vi af Nordiska museet och Skansen skulle lära oss, i huru hög grad människan kan göra sig oberoende af lifvets små och ogynsamma förhållanden, huru liten rol det materiela behöfver spela i jämförelse med det ideela. Artur Hazelius var idealist. Hade han ej det varit, skulle han aldrig kunnat utföra.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·